Kollektiv intelligens handlar om hur männiksor går ihop för att gemensamt lösa olika problem. Var och en bidrar med det den vet/kan för att komma närmare det gemensamma målet. Jenkins skriver i kap 1 i boken Konvergenskulturer om en grupp människor som försöker ta reda på vem som vinner Survivor innan det sista programmet har sänts.  Ett annat bra exempel på hur människor går ihop för att få fram information är flashback.org där privatpersoner ofta löser mordgåtor snabbare än polisen. Det bygger på människor som har ett kollaborativt sammarbete där var och en tillför sin egen kunskap till gruppen. I de här fallen lär sig människor saker ihop genom att bidra med sin egen speciallitet, det innebär att människor får fram information tillsammans men oftast bara utvecklar de färdigheter de redan är bra på. I ett kollaborativt lärande i klassrummet är det kanske inte vad man eftersträvar. I klassrummet vill man att elever ska lära sig nya saker med hjälp av varandra snarare än att bara utveckla sin sedan tidigare goda förmåga innom ett område. Om man skulle jämföra den kollektiva intelligensen från t.ex. flashback med vad jag tänker att man vill ska pågå i klassrummet så är det att man vill att det ska vara tvärt om. Att eleverna i en grupp ska ta sig an det området som de har minst kunskap i och att det kollaborativa arbetet ska ske genom att de som kan mer inom ett område avstår från att ta på sig det och istället lämnar plats åt och hjälper dem som kan mindre. Det går tvärt emot alla andra sammarbeten i samhället så det hänger verkligen på läraren att utforma uppgifter på ett sätt så att det faktiskt är så det går till. Även att synliggöra hur det blir om man bara gör det man är bra på och vilka fördelar eleven får med sig genom att utmana sig själv och göra något nytt.